Konstuniversitetets Historiaforum

Konstuniversitetets historieforum

I Konstuniversitetets strategi (2017–2020) bildar Konstuniversitetets historieforum ett av forskningens profileringsområden. Det främjar i synnerhet historisk forskning kring musik men även andra konstarter och stödjer forskarna inom branschen i att skapa nationella och internationella nätverk samt etablera sig på historievetenskapens fält.

Historieforumets centrala uppgift är att fördjupa den metodologiska kompetensen inom historieforskning och medvetenheten om de nyaste forskningsmetoderna och om nya sätt att utnyttja källor. Forumet fungerar även som en sporrande gemenskap vid beredningen av forskningsprojekt. Vid historieforum arbetar kontinuerligt forskare som finansieras av forumet, och därtill har Konstuniversitetets forsknings- och konstnärliga personal samt projektforskare med extern finansiering bildat nätverk med det.

Konstuniversitetets historieforum genomför sina uppgifter bland annat på följande sätt:

  • sammanträder omkring en gång i månaden vid torsdagsforumet, till vilket inhemska och utländska experter inom historieforskning bjuds in som huvudtalare. I samband med torsdagsforumet ordnas även ett seminarium, där branschens doktorander och historieforskare som redan har doktorerat kan delta
  • ordnar Konstuniversitetets Operaföreläsningsserie och -seminarium tillsammans med doktorandskolan DocMus
  • ordnar utbildningstillfällen inom branschens forskningsfärdigheter (bland annat databaser, gamla handstilar)
  • samordnar undervisning inom historieforskningen
  • upprätthåller en lista med e-postadresser och informerar via den om konferenser, föreläsningar, stipendier, disputationer och publikationer i anslutning till historieforskning. 

Forskningscentret kännetecknas av sin nätverkslika uppbyggnad och sin kollegialitet samt verksamhetens smidighet: historieforumet skaffar sådana resurser, gäster, utbildningar och så vidare som forumets medlemmar meddelar att de behöver.

Forskningscentrets verksamhet leds av professor Anne Kauppala och en ansvarsgrupp har utsetts för styrningen av den. Gruppens medlemmar är:

Anne Kauppala, ordförande 

Kaarina Kilpiö

Vesa Kurkela

Markus Mantere, vice ordförande

Saijaleena Rantanen

Johanna Rauhaniemi, koordinator

 

Tillbaka

Risto Pekka Pennanen har intresse för Prags musikskatter och -tillstånd



(Bild: En man som spelar grammofonskivor på innergårdar och gator mot pengar, Prag 1912/Okänd fotograf/Český svět 8, 1912)

“Österrike-Ungern hade en livlig musikkultur, tack vare fonografer, grammofoner och mekaniska instrument. Det klingade någonstans hela tiden. Mina forskningsobjekt är beskattning av musik och tillstånd för restaurangägare och musiker i Prag under åren 1894–1918. I samband med dessa ämnen märkte jag också hur myndigheterna övervakade musik, musiker och ljudlandskap,” berättar Historieforumets gästforskare, filosofie doktor Risto Pekka Pennanen.

Den musik som spelades i privata lokaler och konsertsalar krävde inte tillstånd från myndigheterna. Inte heller religiös musik eller militärmusik övervakades. Pennanens forskning fokuserar sig på gatumusik, musik i restauranger och caféer samt kabarér.

Risto Pekka Pennanens forskning finansieras av Otto A. Malms donationsfond och Konestiftelsen. Han började sitt forskningsprojekt på hösten år 2018. Hans föregående forskning fokuserade sig på hur Österrike-Ungern styrde musik, musiker och ljudlandskap i Bosnien-Hercegovina.

“Myndigheters pedantiska inställning mot musik, ljud och musiker fascinerar mig. Därtill berättar dokumenten i arkiven om musiker som förblev helt okända. Relationen mellan konst och pengar har alltid varit ett känsligt forskningsobjekt. Myndighetsövervakning och beskattning av konst är alltid aktuella ämnen i sådana land som till exempel Ryssland, Turkiet och Kina.”

“Förvaltningsapparaten av furstehuset Habsburg skapade en enorm mängd dokument. Allt har inte förtecknats helt eller utnyttjats. Materialet i arkiven kräver mångsidiga språkkunskaper, färdigheter att läsa gamla handstilar och kombinera olika slags dokument. Därtill ska man behärska den källkritiska metoden.”

“Jag började forska i de sista decennierna av Prag under Österrike-Ungern genom att läsa digitaliserade tidningsårgångar. Jag har varit på plats och läst stadsstyrelsens och stadsfullmäktiges mötesprotokoll. Till följande ska jag flytta mig till Prags polisdistrikts material i Tjeckiens riksarkiv.

I Finland inriktades den tyngsta nöjesskatten på dansmusik. Länsmannen gick på landsbygdens kvällsfester för att kontrollera att programmet innehöll också annat än dans.

Intressanta detaljer i Risto Pekka Pennanens forskningsmaterial är instrument- och nöjesskatterna som Prag planerade år 1913.

“Planen förorsakade en storm av protester. Betalningarna motiverades med ett behov av att beskatta “lyx”, det vill säga musik, dans, teater och till och med tävlingsidrott. Beskattningsplanen handlade också om att styra ljudlandskap, medan beskattning av dans motiverades med moraliska synvinklar. Sist och slutligen härstammade nöjesskatten och de planerade skatterna för instrument och grammofoner från ett behov av att återställa balansen hos stadens budget.