Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland deltog i forsknings- och kulturminister Annika Saarikkos rundabordsdiskussion om framtidsutsikterna i kulturbranschen i september 2020. Denna bloggartikel innehåller en sammanfattning av våra rekommendationer beträffande branschens utmaningar.

Konsten stärker resiliensen, dvs. den okuvliga överlevnadsförmågan som behövs under pandemin

Samhällets investeringar i tillgängligheten till konst och konstfostran är samtidigt investeringar som stärker resiliensen samt kultur och hälsa. Vid Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland anser vi att de lång- och kortsiktiga utvecklingsbehoven i konst- och kulturbranschen kräver att både aktörerna i konst- och kulturbranschen och statsmakten blir medvetnare än nu om utmaningarna och strukturerna i branschen. Dessutom krävs stödåtgärder som planeras med helheten i åtanke.

Konst och kultur ger hopp under coronaepidemin

I det undantagstillstånd som coronaepidemin har orsakat har konsten och kulturen en livsviktig uppgift att hjälpa människor att göra sitt personliga förhållande till konst och kultur starkare och mångsidigare och att med hjälp av detta förhållande möta och behandla såväl förväntningarna på ett bra liv och värderingarna som de känslor som epidemin väcker. Ur en bred synvinkel kan konst och kultur också ge hopp och överlevnadsmetoder som skapar stabilitet mitt i osäkerheten. Dessutom anser vi att deltagande i konst och kultur på ett betydande sätt kan bidra till att ett ömsesidigt förtroende mellan människor och grupper återställs och på så sätt kan den kollektiva återhämtningen efter coronaepidemin stödas.

Konst och kultur kan främja utvecklingen av en okuvlig överlevnadsförmåga bland annat genom att stärka det kreativa tänkandet, skapa balans i livet, stödja minnena, stärka självkänslan, ge metoder för att hantera sorg och hitta meningsfullhet även i negativa upplevelser. Konsten ökar dock inte resiliensen automatiskt. Det personliga förhållandet till konsten börjar utvecklas av att man möter konst och aktivt deltar i konst, vilket förutsätter ändamålsenlig handledning. Allt beror i hög grad på hur individens personliga konstförhållande utvecklas, det vill säga hur den pedagogiska interaktionen förverkligas i konstverksamheten.

Stöd och handledning för yrkesutbildade personer under pandemin

Vi föreslår att statsmakten på kort sikt prioriterar åtgärder som hjälper yrkesutbildade personer och organisationer inom konst-, kultur- och konstfostran att klara av följderna av coronapandemin. I Finland finns för närvarande mycket kompetens och potential i konst- och kulturbranschen, yrkesutbildade personer vars arbetssituation och ekonomiska situation har försämrats på grund av coronapandemin. Vi anser att det är klokt och framsynt att utnyttja denna resurs på ett långsiktigt och hållbart sätt just nu.

Det är viktigt att säkerställa att konstnärer, konstlärare och konstnärsforskare som är inriktade på konstbaserat krisarbete erbjuds både utbildning och handledande stöd till exempel i form av grupphandledning. Detta förutsätter att organisationer inom konst, kultur och konstfostran anvisas särskilda resurser för krisarbete – inte enbart för att anställa konstfostrare och konstnärer, utan också för att på ett övergripande sätt utveckla servicekoncept som svarar på coronakrisen. Vi anser att det är viktigt att statsmakten beaktar konstfostrarnas och konstnärernas specialkompetens och potential när det gäller att stärka förhållandet till konst och kultur bland människor i olika åldrar. Detta kan öka resiliensen och därmed även förmågan att klara av krisen.

Ett försöksläroämne som pilotprojekt i högstadier och gymnasier

Barn och unga behöver få möjlighet att delta i konst och kultur så att de lär sig att uppskatta deras betydelse i sitt eget liv och i samhället. Vi anser att konst- och färdighetsämnenas ställning måste stärkas i den allmänbildande utbildningen. Vi föreslår för statsmakten ett pilotprojekt som ger högstadier och gymnasier ett nytt försöksämne. Målet med detta ämne är att visa att konst- och kulturkunskap, erfarenhetsbasering och de ungas egna visioner i stor utsträckning kan utnyttjas i andra läroämnen, öka de ungas intresse för konst- och kulturarvet och utbudet av konst och kultur och på så sätt också skapa en grund för att bygga ett sådant livslångt konst- och kulturförhållande som stärker resiliensen och ökar välbefinnandet.

Statsmakten bör säkerställa att digitaliseringen av undervisningen som har börjat under coronaepidemin fortsätter. Statsmakten måste ge läroanstalterna ekonomiska resurser för att skaffa ändamålsenlig utrustning och lämpliga program samt för lärar- och personalutbildning som främjar den digitala omvälvningen. På så sätt kan vi säkerställa tillgången till undervisning under undantagsförhållanden, utveckla tillgången till konstfostran och utnyttja de möjligheter som tekniken erbjuder för att utveckla konstfostran.

Fler planer för kulturfostran och mer uppsökande kulturarbete

På lång sikt anser vi att statsmakten med alla befintliga och nya metoder bör vidta åtgärder för att människornas kulturella mångfald och ömsesidiga skillnader beaktas allt mer i organisationer inom konst, kultur och konstfostran. Dessutom måste statsmakten främja utarbetandet av planer för kulturfostran och framför allt förverkligandet av dessa i kommunerna. I planerna för kulturfostran bör man beakta det uppsökande kulturarbetet som ett sätt att nå särskilt de barn och unga som riskerar utslagning. Med uppsökande kulturarbete avses att man erbjuder en lämplig kulturhobby till ett barn eller en ung person som annars inte skulle kunna söka sig till eller komma i kontakt med en sådan hobby (Turpeinen m.fl. 2019). För att främja förverkligandet av kultur och hälsa för alla finländare och personer bosatta i Finland måste statsmakten också säkerställa att alla landskap i Finland har en regional plan för kultur och hälsa som ett strategiskt regionalt dokument. Planen ska vara integrerad i den regionala hälsofrämjande helheten.

Konstens och den humanistiska kunskapens ställning i skolan

Statsmakten bör ställa sig mycket tveksam till de åtgärder som den ekonomiska organisationen OECD föreslår (Global Education Reform Movement, GERM) som en del av lösningen för att klara av undantagstillståndet orsakat av covid-19-epidemin. I dessa förslag dominerar de snäva ekonomiska intressena. Att medvetet bevara och utveckla den finländska skolmodellen förutsätter att konsten och den humanistiska kunskapen har en signifikant ställning i undervisningen och möjligheter för barn och unga att självständigt utöva konst som stöd för den personliga tillväxten.

Forskningspotentialen måste utnyttjas bättre än tidigare

Vi anser också att statsmakten gör klokt i att bättre än nu beakta potentialen inom konstforskning, konstnärlig forskning, forskning inom konstfostran och kulturforskning när

man söker tvärvetenskapliga lösningar på samhälleliga utmaningar och möjligheter. Dessutom bör statsmakten tydligt främja samarbetet mellan fältet och forskningen inom konst-, kultur- och konstfostran så att betydelsefull forskningsbaserad nationell information kan samlas om det viktiga arbetet i branschen.

Smidigare och jämlikare organisationer i konstbranschen

Organisationerna inom konst-, kultur- och konstfostran ska i sin egen verksamhet utveckla sin resiliens och sin smidighet att handla såväl i ömsesidigt samarbete som i samarbete med andra branscher samt utveckla nya servicekoncept och distributionskanaler. För att de grundläggande kulturella rättigheterna ska förverkligas och för att kultur och hälsa ska stärkas är det livsviktigt att organisationerna i konst- och kulturbranschen bättre än tidigare känner till de ojämlikhetsmekanismer som påverkar verksamheten och tjänsterna i branschen och förbinder sig att avskaffa dem.

Ställningstagandet och motiveringen till det är i sin helhet tillgängliga per e-post. Mer information kan begäras genom att skicka ett meddelande till adressen observatorio@uniarts.fi.