Blogg:

Observatoriets rekommendationer till ministern: Utmaningarna i konst- och kulturbranschen förutsätter stödåtgärder som planerats med helheten i åtanke

 

Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland deltog i forsknings- och kulturminister Annika Saarikkos rundabordsdiskussion om framtidsutsikterna i kulturbranschen i september 2020. Denna bloggartikel innehåller en sammanfattning av våra rekommendationer beträffande branschens utmaningar.

Konsten stärker resiliensen, dvs. den okuvliga överlevnadsförmågan som behövs under pandemin

Samhällets investeringar i tillgängligheten till konst och konstfostran är samtidigt investeringar som stärker resiliensen samt kultur och hälsa. Vid Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland anser vi att de lång- och kortsiktiga utvecklingsbehoven i konst- och kulturbranschen kräver att både aktörerna i konst- och kulturbranschen och statsmakten blir medvetnare än nu om utmaningarna och strukturerna i branschen. Dessutom krävs stödåtgärder som planeras med helheten i åtanke.

Konst och kultur ger hopp under coronaepidemin

I det undantagstillstånd som coronaepidemin har orsakat har konsten och kulturen en livsviktig uppgift att hjälpa människor att göra sitt personliga förhållande till konst och kultur starkare och mångsidigare och att med hjälp av detta förhållande möta och behandla såväl förväntningarna på ett bra liv och värderingarna som de känslor som epidemin väcker. Ur en bred synvinkel kan konst och kultur också ge hopp och överlevnadsmetoder som skapar stabilitet mitt i osäkerheten. Dessutom anser vi att deltagande i konst och kultur på ett betydande sätt kan bidra till att ett ömsesidigt förtroende mellan människor och grupper återställs och på så sätt kan den kollektiva återhämtningen efter coronaepidemin stödas.

Konst och kultur kan främja utvecklingen av en okuvlig överlevnadsförmåga bland annat genom att stärka det kreativa tänkandet, skapa balans i livet, stödja minnena, stärka självkänslan, ge metoder för att hantera sorg och hitta meningsfullhet även i negativa upplevelser. Konsten ökar dock inte resiliensen automatiskt. Det personliga förhållandet till konsten börjar utvecklas av att man möter konst och aktivt deltar i konst, vilket förutsätter ändamålsenlig handledning. Allt beror i hög grad på hur individens personliga konstförhållande utvecklas, det vill säga hur den pedagogiska interaktionen förverkligas i konstverksamheten.

Stöd och handledning för yrkesutbildade personer under pandemin

Vi föreslår att statsmakten på kort sikt prioriterar åtgärder som hjälper yrkesutbildade personer och organisationer inom konst-, kultur- och konstfostran att klara av följderna av coronapandemin. I Finland finns för närvarande mycket kompetens och potential i konst- och kulturbranschen, yrkesutbildade personer vars arbetssituation och ekonomiska situation har försämrats på grund av coronapandemin. Vi anser att det är klokt och framsynt att utnyttja denna resurs på ett långsiktigt och hållbart sätt just nu.

Det är viktigt att säkerställa att konstnärer, konstlärare och konstnärsforskare som är inriktade på konstbaserat krisarbete erbjuds både utbildning och handledande stöd till exempel i form av grupphandledning. Detta förutsätter att organisationer inom konst, kultur och konstfostran anvisas särskilda resurser för krisarbete – inte enbart för att anställa konstfostrare och konstnärer, utan också för att på ett övergripande sätt utveckla servicekoncept som svarar på coronakrisen. Vi anser att det är viktigt att statsmakten beaktar konstfostrarnas och konstnärernas specialkompetens och potential när det gäller att stärka förhållandet till konst och kultur bland människor i olika åldrar. Detta kan öka resiliensen och därmed även förmågan att klara av krisen.

Ett försöksläroämne som pilotprojekt i högstadier och gymnasier

Barn och unga behöver få möjlighet att delta i konst och kultur så att de lär sig att uppskatta deras betydelse i sitt eget liv och i samhället. Vi anser att konst- och färdighetsämnenas ställning måste stärkas i den allmänbildande utbildningen. Vi föreslår för statsmakten ett pilotprojekt som ger högstadier och gymnasier ett nytt försöksämne. Målet med detta ämne är att visa att konst- och kulturkunskap, erfarenhetsbasering och de ungas egna visioner i stor utsträckning kan utnyttjas i andra läroämnen, öka de ungas intresse för konst- och kulturarvet och utbudet av konst och kultur och på så sätt också skapa en grund för att bygga ett sådant livslångt konst- och kulturförhållande som stärker resiliensen och ökar välbefinnandet.

Statsmakten bör säkerställa att digitaliseringen av undervisningen som har börjat under coronaepidemin fortsätter. Statsmakten måste ge läroanstalterna ekonomiska resurser för att skaffa ändamålsenlig utrustning och lämpliga program samt för lärar- och personalutbildning som främjar den digitala omvälvningen. På så sätt kan vi säkerställa tillgången till undervisning under undantagsförhållanden, utveckla tillgången till konstfostran och utnyttja de möjligheter som tekniken erbjuder för att utveckla konstfostran.

Fler planer för kulturfostran och mer uppsökande kulturarbete

På lång sikt anser vi att statsmakten med alla befintliga och nya metoder bör vidta åtgärder för att människornas kulturella mångfald och ömsesidiga skillnader beaktas allt mer i organisationer inom konst, kultur och konstfostran. Dessutom måste statsmakten främja utarbetandet av planer för kulturfostran och framför allt förverkligandet av dessa i kommunerna. I planerna för kulturfostran bör man beakta det uppsökande kulturarbetet som ett sätt att nå särskilt de barn och unga som riskerar utslagning. Med uppsökande kulturarbete avses att man erbjuder en lämplig kulturhobby till ett barn eller en ung person som annars inte skulle kunna söka sig till eller komma i kontakt med en sådan hobby (Turpeinen m.fl. 2019). För att främja förverkligandet av kultur och hälsa för alla finländare och personer bosatta i Finland måste statsmakten också säkerställa att alla landskap i Finland har en regional plan för kultur och hälsa som ett strategiskt regionalt dokument. Planen ska vara integrerad i den regionala hälsofrämjande helheten.

Konstens och den humanistiska kunskapens ställning i skolan

Statsmakten bör ställa sig mycket tveksam till de åtgärder som den ekonomiska organisationen OECD föreslår (Global Education Reform Movement, GERM) som en del av lösningen för att klara av undantagstillståndet orsakat av covid-19-epidemin. I dessa förslag dominerar de snäva ekonomiska intressena. Att medvetet bevara och utveckla den finländska skolmodellen förutsätter att konsten och den humanistiska kunskapen har en signifikant ställning i undervisningen och möjligheter för barn och unga att självständigt utöva konst som stöd för den personliga tillväxten.

Forskningspotentialen måste utnyttjas bättre än tidigare

Vi anser också att statsmakten gör klokt i att bättre än nu beakta potentialen inom konstforskning, konstnärlig forskning, forskning inom konstfostran och kulturforskning när

man söker tvärvetenskapliga lösningar på samhälleliga utmaningar och möjligheter. Dessutom bör statsmakten tydligt främja samarbetet mellan fältet och forskningen inom konst-, kultur- och konstfostran så att betydelsefull forskningsbaserad nationell information kan samlas om det viktiga arbetet i branschen.

Smidigare och jämlikare organisationer i konstbranschen

Organisationerna inom konst-, kultur- och konstfostran ska i sin egen verksamhet utveckla sin resiliens och sin smidighet att handla såväl i ömsesidigt samarbete som i samarbete med andra branscher samt utveckla nya servicekoncept och distributionskanaler. För att de grundläggande kulturella rättigheterna ska förverkligas och för att kultur och hälsa ska stärkas är det livsviktigt att organisationerna i konst- och kulturbranschen bättre än tidigare känner till de ojämlikhetsmekanismer som påverkar verksamheten och tjänsterna i branschen och förbinder sig att avskaffa dem.

Ställningstagandet och motiveringen till det är i sin helhet tillgängliga per e-post. Mer information kan begäras genom att skicka ett meddelande till adressen observatorio@uniarts.fi.

Att delta i konstverksamhet kan stärka förmågan att komma över motgångar och leva vidare

 

FN har varnat för coronavirusepidemin kan leda till en global psykisk kris. I Finland har de psykiska problemen ökat redan före epidemin, skrev chefredaktör Anu Ubaud (HS Kolumni den 24 maj).

En vanlig orsak till psykiska problem är motgångar – människan upplever att hon inte klarar sig. Förmågan att klara sig betyder i allmänhet resiliens, dvs. människans förmåga att komma över motgångar, anpassa sig till förändringar och leva vidare.

Edith Grotberg är en forskare som har undersökt barnens utveckling. Enligt henne skapar den trygghetskänsla som goda människorelationer erbjuder grunden för utvecklingen av resiliens. Hos barn kan resiliensen utvecklas genom att stödja den tidiga växelverkan mellan barnet och föräldern.

Till exempel i Tammerfors är en pappa-barncirkus tillgänglig via rådgivningsbyrån. Genom delaktiggörande cirkusverksamhet stärks utvecklingen av förtroende mellan föräldern och barnet.

Man kan stärka resiliensen genom att delta i konst. Ett försök med flera lösningsalternativ, som är centralt för den konstnärliga verksamheten, kan hjälpa individen att flexibelt tänka på sin egen situation och på så sätt hitta alternativa lösningar på sina problem.

I konsten är nyskapandet också förknippat med osäkerhet. Man närmar sig nyfiket något som man ännu inte känner till eller kan. På så sätt kan den konstnärliga verksamheten stärka modet och tålamodet, liksom även förmågan att stå ut med osäkerhet och misslyckanden.

När det hektiska livet sliter människan i olika riktningar erbjuder konsten en möjlighet att lugna ner sig, koncentrera sig, samla sina tankar och fundera över livsfrågorna genom att möta konsten och med konstens medel.  Filosoferna Alain de Botton och John Armstrong skriver i sin bok Art as Therapy att konsten hjälper oss att skapa balans i vårt liv. Konsten ökar dock inte resiliensen automatiskt, utan för det behövs en personlig relation till konsten. Den börjar utvecklas vid möten med konsten och genom att aktivt delta i konst.

Pedagogisk växelverkan av hög kvalitet behövs för att en positiv personlig relation till konsten ska födas och utvecklas.

Här spelar skolornas konstfostran och grundläggande konstundervisning en viktig roll.  Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland har nyligen också betonat skolornas hobbylektionsverksamhet för att i synnerhet nå de barn och unga som inte har hobbyer och som lättast kan bli utslagna.

Vuxnas och äldre personers möjligheter att delta i konst oberoende av förmåga eller livssituation borde också stödas, konstaterar forskarna i forskningsprojektet ArtsEqual som samordnas av Konstuniversitetet.

Att bättre än för närvarande integrera delaktiggörande konstverksamhet i tjänster som främjar välbefinnande och hälsa är ett sätt att stärka människornas resiliens samt kultur och hälsa i allmänhet.

Även i medborgar- och arbetarinstitutens konstfostran för vuxna borde kultur och hälsa beaktas mer än nu.

 

Kai Lehikoinen

direktör för forskningscentret Cerada, Konstuniversitetet

Den finskspråkiga texten publicerades ursprungligen i Helsingin Sanomat den 1 juni 2020.

Konstens betydelse är avgörande för att klara av kriser

 

Konsten är en del av kärnan i ett civiliserat samhälle. Dess betydelse framhävs särskilt när människor och samfund stöter på svårigheter.

Konsten sträcker sig mot framtiden, den hjälper oss att se annorlunda på omständigheterna, den väcker fantasiförmågan och hjälper oss att se ljus där det råder mörker. Konst ger tröst, eftersom ett annorlunda betraktelsesätt lyfter fram alternativa sätt att uppleva meningsfullhet och betydelse i livet.

Det kan observeras att under undantagsförhållanden bubblar människans kreativa potential kraftigt och söker nya uttrycksformer och kanaler. Behovet av att uttrycka och dela med sig av sina erfarenheter, som väcks hos människor, kunde kanaliseras till att utgöra en del av hanteringen av den pågående krisen, delandet av erfarenheter, uttrycket, byggandet av framtidsbilder och ingivandet av hopp.

Konsten kan inte rädda världen, men dess betydelse för individernas och samfundens överlevnad kan vara avgörande. Konsten kan också vara en del av en mera omfattande samhällelig förändring mot en hållbarare livsstil.

De estetiska upplevelserna utvecklar vår observationsförmåga och gör oss känsliga för förändringar i naturen och vår kulturmiljö. Att värdesätta och skydda mångfalden utgör också grunden för ett demokratiskt samhälle. Konsten kan ge en röst till de tysta och lyfta fram sådana missförhållanden som det rationella språkliga uttrycket inte når.

Ett klokt samhälle värnar om konst och kultur mitt i krisen och ser dess värde i byggandet av framtiden. För barn och unga är en konsthobby särskilt betydelsefull, eftersom den kan stärka deras tro på sina egna påverkningsmöjligheter och stöda deras mod att uttrycka sina åsikter om framtidsriktningen.

Flera inhemska och internationella undersökningar (till exempel Metsäpelto & Pulkkinen 2015; Catterall, Dumais & Hampden-Thompson 2012) stöder uppfattningen att de egna erfarenheterna inom konsten inte bara ger barn och unga direkta upplevelser av betydelse utan också av kulturell delaktighet och skapar därmed positiva återverkningar som sträcker sig långt in i framtiden.

Det är viktigt att denna kris inte omintetgör de initiativ i regeringsprogrammet som syftar till att ge barn och unga allt mer jämlika möjligheter att utöva konst och kultur. Det är särskilt viktigt att utöva konst och kultur för de barn och unga som nu känner ensamhet, ångest och rädsla och som inte på egen hand hittar metoder för att uttrycka och dela sina upplevelser.

Även många andra sårbara människogrupper håller på att förlora sin normala basservice, även möjligheterna att hantera sina känslor kollektivt. Metoderna inom konst och konstfostran skulle ge många oersättligt värdefulla möjligheter att uppleva att man bryr sig om och hör dem och att deras människovärde är odelbart.

Hur kan konstens helande kraft stärkas och stödjas med offentliga åtgärder?

I Finland finns ett enormt antal experter inom konst och konstfostran. Även under normala förhållanden består deras utkomst ofta av små bäckar. Nu har bäckarna sinat för många.

I den nuvarande krissituationen skulle det vara viktigt för konstnärer och konstfostrare att av statsmakten få höra inte bara att man har beaktat att deras inkomster har sjunkit drastiskt och att man kommer att korrigera situationen, utan även att arbetet som yrkespersonerna inom konsten utför är väsentligt för vårt samhälles överlevnad.

Det är dags att uttala högt att konst inte är en extra dekoration och en källa till estetisk njutning för en utvald, privilegierad publik. Konst är ett grundläggande behov och en basservice som också enligt människorättskonventionerna tillkommer alla medborgare. För att möjliggöra möten mellan människornas behov och kompetenta yrkespersoner behövs en stark vilja och målmedveten verksamhet från statsmaktens sida.

Vårt samhälle står nu inför aldrig tidigare skådade utmaningar. I stället för att nu se konsten som en kostnadspost och ett objekt för inbesparingar bör den ses som en central del av krislösningen.

I vårt land finns kompetens och vilja, och placeringen av konst bland de viktiga metoderna för att lösa krisen ökar inte kostnadseffekterna av den i någon betydande mån. Att satsa på konsten som en del av att klara av krisen är däremot ett mänskligt, socialt och kulturellt hållbart val.

 

Eeva Anttila

professor

Konstuniversitetet

 

Texten publicerades ursprungligen i Turun Sanomat den 28 april 2020.

Det är viktigt att nå de barn som ännu inte har någon hobby

 

I enlighet med regeringsprogrammet har undervisnings- och kulturministeriet tillsatt en arbetsgrupp för att bereda Finlandsmodellen, där möjligheter att utöva en hobby i samband med skoldagen erbjuds alla barn och unga.

Observatoriet för konst- och kulturfostran i Finland betonar att man i all verksamhet som gäller barn och unga bör betona pedagogisk kompetens och god kvalitet.

Den senaste tidens offentliga debatt om maktmissbruk i barns och ungas hobbyverksamhet har varit sorglig läsning. Det är dock uppmuntrande att vi äntligen är beredda att ta itu med dessa svåra frågor.

Undervisnings- och kulturministeriet samt aktörer inom konst och idrott har också en vilja att diskutera och söka lösningsmodeller för problemet. I de fall som lyfts fram i offentligheten har det varit fråga om den ansvariga vuxnas oförmåga att skapa en atmosfär där färdigheterna utvecklas på ett tryggt sätt.

En trygg hobbymiljö består av ett öppet, accepterande och uppmuntrande bemötande av vuxna och barn samt en konstruktiv växelverkan mellan barnen.

I Finland är vi i den lyckliga positionen att vi har tusentals utbildade konst-, kultur- och idrottspedagoger. Deras yrkesskicklighet bör utnyttjas i genomförandet av Finlandsmodellen. En trygg och uppmuntrande hobbymiljö måste skapas för alla och i synnerhet för dem som av någon anledning har en hög tröskel för fritidsaktiviteter utanför skolan.

I Finlandsmodellen är det viktigt att nå alla barn och unga, även de som ännu inte har någon hobby. Undersökningar visar dock att det inte räcker med att öka utbudet, eftersom det ofta riktar sig till dem som redan är aktiva.

I Finlandsmodellen bör man därför tillämpa och utveckla metoder för uppsökande ungdoms- och kulturarbete. Ett brett och multiprofessionellt samarbete mellan bland annat undervisnings- och kulturväsendet, dem som ordnar hobbyverksamheten och föräldrarna är nödvändigt.

Genom att höra barns och ungas önskemål och behov samt genom pedagogisk kvalitet, säkerhet och uppmuntran inom hobbyverksamheten garanteras att eleverna trivs och blir inspirerade och motiverade att fortsätta med sina hobbyer.

 

Anniina Suominen

professor i konstpedagogik, Aalto-universitetet

 

Eeva Anttila

professor i danspedagogik, Konstuniversitetet

 

Viivi Seirala

verksamhetsledare, Förbundet för grundläggande konstundervisning

 

Texten publicerades ursprungligen i Helsingin Sanomat den 7 mars 2020.