Pasuuna

 

 

 

Läs först avsnittet Allmänt om ergonomi.

Mittställningen är musikerns grundställning, till vilken musikern alltid återkommer. I mittställningen upprätthålls ryggradens naturliga bågform. Ryggradens böjning är individuell, så i mittställning har alla olika ställning på ryggrad och bäcken.

För att hitta en bra spelställning ska basunisten först se över sin bäckenställning. Bäckenet ska vara i mittställning så att musklerna som stöder bäckenet och ryggraden fungerar på önskat sätt (sittbenen är rakt neråt då man sitter). Basunen är ett tungt instrument och därför krävs inte bara starka muskler runt skulderbladen utan också en bra kontroll av bålmuskulaturen.

Bröstryggen ska också hållas i mittställning för att åstadkomma en bra rörlighet i bröstkorgen och för att man ska kunna andas på rätt sätt. Då bröstryggen är i mittställning är bröstbenet i upprätt ställning och de raka ryggmusklerna är aktiva men inte spända. Vid inandning kan bröstkorgen vidgas fritt åt alla håll, även utåt till sidorna och bakåt. Bröstkorgen/bröstryggen och bäckenet ska från sidan sett vara i rak linje med varandra. Om bröstkorgen lutar bakåt i förhållande till bäckenet försämrar det bröstkorgens och mellangärdets rörelse och försämrar därmed också andningen.

För att hitta huvudets och nackens mittställning ska man skjuta huvudet turvis framåt och bakåt och stanna med huvudet i mittställning, varvid man har en fri rörlighet mellan skallen och nackryggen. Nacken, huvudet och hakleden inverkar på kontrollen av halsmusklerna, hakmusklerna och strupmusklerna. Huvudet och nacken ska vara i mittställning för att de djupa nack- och halsmusklerna som håller upp huvudet ska kunna fungera. De här musklerna är så kallade stödmuskler, som gör det möjligt att slappa av de ytliga musklerna. Om huvudet lutar för mycket framåt (vilket ofta orsakas av en felaktig ställning i ryggraden) ökar spänningen i nackmusklerna, hakmusklerna och halsens ytliga muskler, vilket kan störa speltekniken.

Bäcken, halsrygg och nacke/huvud i mittställning, höger skulderblad har ett bra stöd och skulderbladets nedre hörn pekar tillräckligt långt utåt.

Bäckenet lutar framåt (post tilt) och bröstryggen är rundad. Skulderbladet får inget bra stöd, vilket ökar ansträngninen på överarmen samt nacke och axlar.

En bra ställning av bröstryggen och bröstkorgen ger bra funktionsförutsättningar för skulderbladens stödmuskler. Skulderbladen ska ligga platt mot revbenen, varvid axlarna är i en naturlig ställning. Om skulderbladet lutar framåt eller lyfter uppåt fungerar stödmusklerna dåligt och försämrar dessutom bröstkorgens rörlighet. Det är svårt att uppfatta skulderbladets tredimensionella rörelser, så en musiker kan behöva professionell hjälp för att öva upp rätt ställning för skulderbladet.

Det är vanligt bland basunister att bäckenet lutar framåt (blygdbenet vrids framåt varvid ländryggen sträcks ut). Då man vrider bäckenet framåt slappnar de ytliga magmusklerna av och inandningen känns friare. Om man överbetonar ställningen orsakar den överansträngning av övre extremiteterna samt av nack- och axelpartiet. Då bäckenet är i mittställning ändras andningen så att musklerna mellan revbenen aktiveras och bröstkorgen vidgas utåt till sidorna och bakåt. Detta minskar magens utåtbuktning vid inandning.

Av en basunist krävs förutom välkontrollerad bålmuskulatur både kraft och behärskning av särskilt vänstra skulderbladets stödmuskler, eftersom man håller upp instrumentet huvudsakligen på vänster sida.

Dålig behärskning av vänstra skulderbladets stödmuskler. Skulderbladet sjunker ner och nedre vinkeln roterar mot ryggraden.

God behärskning av stödmusklerna för höger skulderblad, skulderbladets nedre vinkel roterar tillräckligt mycket utåt då man håller upp instrumentet.

En felaktig ställning som är typisk för basunister är att vänstra skulderbladets stödmuskulatur kollapsar, varpå skulderbladet vrids bortåt från ryggraden och börjar luta framåt och därmed inte kan rotera utåt. En felaktig ställning orsakar ofta att ryggraden vrids åt vänster vilket i sin tur får huvudet att luta åt höger och hornet åt vänster. Kroppens tendens att vrida sig ökas av de längsta dragen då man sträcker höger hand rakt ut framför kroppen. Basunisten upprättehåller en bra spelställning med hjälp av bra kroppskontroll och starka muskler. Spelställningen ska dock ses över redan i ett tidigt skede av spelstudierna, eftersom instrumentet lätt kan påverka kroppshållningen. Ett tungt och stort instrument ska inte tas i bruk i ett alltför tidigt skede.

Om ett barn spelar ett instrument av fel storlek kan det orsaka problem att hitta och utveckla rätt spelställning och teknik. Spellärare kan använda ett för basunen avsett hjälpmedel (ergobrass), ett justerbart stöd som bär upp instrumentet.

Det är rätt vanligt att bleckblåsare sträcker fram huvud och nacke. Delvis beror det på bäckenets och ländryggradens ställning. Då bäckenet lutar framåt sträcks huvudet framåt, men att sträcka på huvudet kan också vara en vana. Om man tänker på att föra instrumentet till läpparna istället för att föra läpparna till instrumentet, hjälper det till att hålla nacken och huvudet i mittställning. Använd gärna en spegel för att bli av med felaktiga rörelsemönster.

När man spelar sittande ökar ansträngningen på mittryggens sträckarmuskler mer än när man spelar stående eftersom kroppens tyngdpunkt flyttas framåt.