Gitarr - harjoittelu

Läs först avsnittet Allmänt om ergonomi.

Mittställningen är musikerns grundställning, till vilken musikern alltid återkommer. I mittställningen upprätthålls ryggradens naturliga bågform. Ryggradens böjning är individuell, så i mittställning har alla olika ställning på ryggrad och bäcken.

När man försöker hitta en ergonomisk ställning för gitarrspelande kontrollerar man först bäckenets ställning. Bäckenets hålls i mittställning, och man sitter på bäckenets sittben. Bäckenets mittställning möjliggör en naturlig ställning för ryggraden, vilket är grunden för en avspänd och välbehärskad spelteknik.

Bäckenet lutar framåt, ryggraden rundas och vrids åt vänster, stödet för skulderbladet dåligt.

Bäcken och ryggrad är i mittställning, skulderbladen är platta, stödda mot bröstkorgen.

När gitarrspelaren använder fotstöd bör musklerna som löper över höftleden och bäckenet vara tillräckligt spänstiga, så att bäckenet och ländryggraden inte börjar luta bakåt om man böjer höften. Tänjbarheten kring höften och bäckenet är individuellt, för en del passar fotstöd medan det för andra försämrar spelställningen. För en ”styvare” spelare rekommenderas lårstöd i stället för fotstöd, eller en kombination av lågt fotstöd och lårstöd.

Typiskt för gitarrspelare är att kroppen vrids åt vänster, och att man tittar på den vänstra handen då man spelar gör att kroppen vrids ännu mer. Vridning åt vänster försämrar funktionen hos vänstra skulderbladets stödmuskler och hela armens funktion och bör undvikas. En typisk felställning för skulderbladet är att det lutar framåt, vinklas och den nedre kanten är vriden mot ryggraden.

Skulderbladen stöds väl mot bröstkorgen, då skulderbladets nedre kanter vrids utåt.

Stödet för skulderbladet är dåligt, skulderbladet lutar framåt, sjunker nedåt, vinklas upp från bröstkorgen och nedre kanten vrids mot ryggraden.

Som följd av den felaktiga ställningen blir armen spänd och kontrollen över fingrarna försämras. Man förhindrar vridningen genom att ha god kontroll av kroppens stödmuskler, och dessa muskler fungerar bäst då bäckenet och ryggraden är i mittställning.

Stödet för det högra skulderbladet bör bevaras så att skulderbladet och axlarna inte lutar framåt tillsammans med handen, utan hålls platt mot revbenen. Om skulderbladet lutar framåt försämras kontrollen över tekniken i den högra handen och hela armen blir styvare.

Då handlederna är i mittställning fungerar fingrarna bäst, och deras förmåga att tåla ansträngning är som bäst. I mittställningen är handleden 15 grader utsträckt och 15 grader lutad mot lillfingret. Ställningen möjliggör att handflatans stödmuskler fungerar och ger handen den största räckvidden. I vänsterhanden förbättras handledens vinkel om man för gitarren uppåt och närmare kroppen. I högerhanden förbättras handledens vinkel av ett bra stöd för skulderbladet, vilket möjliggör att armen kan föras framåt och åt sidan i tillräcklig grad.

Gitarrister bör fästa särskild uppmärksamhet vid tummens ställning. Tummen bör hållas böjd och musklerna i tummens basled bör vara aktiva. Tummens basled finns i handleden, och basledens rörelser styrs av handflatans muskler. Dessa muskler bildar också stödet för tummens mellanled. Slapp mellanled och felaktig ställning (för rak eller för böjd rygg) är relativt typiska fel hos gitarrister. Felställningen ökar belastningen kring tummen och försämrar de andra fingrarnas funktion.