Flöjt - harjoittelu

Läs först avsnittet Allmänt om ergonomi.

Mittställningen är musikerns grundställning, till vilken musikern alltid återkommer. I mittställningen upprätthålls ryggradens naturliga bågform. Ryggradens böjning är individuell, så i mittställning har alla olika ställning på ryggrad och bäcken.

När man försöker hitta en god ställning för flöjtspelande kontrollerar man först bäckenets ställning. Bäckenet bör hållas i mittställning varvid musklerna som upprätthåller bäckenets och ländryggradens ställning fungerar och andningen är ledig. I sittställning pekar sittbenen rakt ned mot sitsen. Sedam kontrollerar man bröstryggradens ställning. Bröstryggraden hålls i mittställning varvid ryggmusklerna känns aktiva men inte spända, bröstbenet hålls platt och lutar inte framåt. En god kontroll av bäcken-ländryggradens och bröstryggradens mittställning möjliggör naturliga rörelser för revbenen och bröstkorgen, vilket är viktigt med tanke på blåsarnas andningsteknik.

För att hitta en bra spelställning bör fljötister först se över sin bäckenställning. Bäckenet ska vara i mittställning så att musklerna som stöder bäckenet och ryggraden fungerar på önskat sätt (sittbenen är rakt neråt då man sitter).

Bröstryggen ska också hållas i mittställning för att åstadkomma en bra rörlighet i bröstkorgen och för att man ska kunna andas på rätt sätt. Då bröstryggen är i mittställning är bröstbenet i upprätt ställning och de raka ryggmusklerna är aktiva men inte spända. Vid inandning kan bröstkorgen vidgas fritt åt alla håll, även utåt sidorna och bakåt. Bröstkorgen/bröstryggen och bäckenet ska från sidan sett vara i rak linje med varandra. Om bröstkorgen lutar bakåt i förhållande till bäckenet försämrar det bröstkorgens och mellangärdets rörelse och försämrar därmed också andningen.

För att hitta huvudets och nackens mittställning ska man skjuta huvudet turvis framåt och bakåt och stanna med huvudet i mittställning, varvid man har en fri rörlighet mellan skallen och nackryggen. Nacken, huvudet och hakleden inverkar på kontrollen av halsmusklerna, hakmusklerna och strupmusklerna. Huvudet och nacken ska vara i mittställning för att de djupa nack- och halsmusklerna som håller upp huvudet ska kunna fungera. De här musklerna är så kallade stödmuskler, som gör det möjligt att slappa av de ytliga musklerna. Om huvudet lutar för mycket framåt (vilket ofta orsakas av en felaktig ställning i ryggraden) ökar spänningen i nackmusklerna, hakmusklerna och halsens ytliga muskler, vilket kan störa speltekniken.

En bra ställning i bröstryggen och bröstkorgen ger bra funktionsförutsättningar för skulderbladens stödmuskler. Skulderbladen ska ligga platt mot revbenen, varvid axlarna är i en naturlig ställning. Om skulderbladet lutar framåt eller lyfter uppåt fungerar stödmusklerna dåligt och försämrar dessutom bröstkorgens rörlighet.

Bäckenet och ryggraden i mittställning, huvudet i en bra ställning.

Bäckenet lutar framåt (post tilt), bröstryggraden rundas och kroppen vrids åt höger, huvudet framme.

Det är svårt att uppfatta skulderbladets tredimensionella rörelser, så en musiker kan behöva professionell hjälp för att öva upp rätt ställning för skulderbladet.

Flöjtspelarens spelställning vrids lätt åt höger och blir bakåtlutande. Vridning borde undvikas, förutom i halsryggraden. Kroppen ska hållas rak och halsryggraden vridas åt vänster. Då halsryggraden och bröstryggraden har god hållning (mittställning) har nacken god rotationsrörlighet. Om huvudet skjuts framåt eller nacken sträcks ut för mycket försämras rotationsrörligheten, varvid den vridna ställningen känns spänd och obekväm.

Kroppen vriden åt höger, skulderbladets stöd dåligt särskilt på höger sida, skulderbladet vinklas upp från bröstkorgen.

Kroppen är rak och skulderbladen stöds bättre mot bröstkorgen.

Skulderbladens stödmuskler ser till att skulderbladen fästs vid revbenen, hålls platta och vrids tillräckligt utåt (nedre kanten vrids utåt). Vid flöjtspelande är kontroll av vänstra skulderbladsmusklerna krävande eftersom hela armen hålls upphöjd och vänd åt höger. I en situation där skulderbladet inte vrids och/eller fästs tillräckligt kraftigt vid revbenen, riskerar den så kallade övre öppningen att bli förträngd. Med övre öpnningen menas området mellan skulderbladet, nyckelbenet och ryggraden, genom vilken bland annat nerverna och blodådrorna till handen löper. Symptom för förträngning är att handen domnar, blir trött och värker. Också området kring axelleden och armbågen ansträngs mer om skulderbladet är i felaktig ställning.

Vid flöjtspelande bör underarmen rotera tillräckligt utåt, då kan flöjten hållas upp så att den tvärgående båge som knogarna bildar bevaras. Underarmen är svår att vrida utåt om skulderbladet och överarmsbenet är i felaktig ställning. Handflatans bågkonstruktion möjliggör fri användning av fingrarna samt ökar fingrarnas räckvidd.

Högra handens ställning är också beroende av ett bra stöd för skulderbladet. Relativt vanligt hos flöjtister är att höger skulderblad vinklas upp från revbenen och lutar framåt. Situationen försämras av att kroppen vrids åt höger. Vridning brukar ofta vara orsaken till felställning av skulderbladet.