Dragspel

 

 

 

Läs först avsnittet Allmänt om ergonomi.

Mittställningen är musikerns grundställning, till vilken musikern alltid återkommer. I mittställningen upprätthålls ryggradens naturliga bågform. Ryggradens böjning är individuell, så i mittställning har alla olika ställning på ryggrad och bäcken.

Dragspelaren bör först kontrollera bäckenets ställning. Bäckenets utgångspunkt är mittställningen då ländryggradens naturliga svankning bevaras, och musklerna som stöder bäckenet och ländryggraden kan fungera som de ska. Då bälgen trycks ihop förflyttar sig tyngdpunkten aningen åt höger, och tyngdpunkten återkommer till mitten av kroppen då man drar ut bälgen. Dragspelet är ett tungt instrument, och det krävs ett starkt stöd i mellersta delen av kroppen för att man ska kunna röra på bälgen. Förutom de djupa musklerna som upprätthåller kroppsställningen, utnyttjar dragspelaren de starka tvära bukmusklerna. Dragspelarens ländryggrad blir krökt och kroppen vrids åt vänster, kroppstyngden flyttas lätt för mycket åt höger.

Bäckenet och ryggraden i mittställning.

Bäckenet lutar bakåt, ryggraden vriden åt vänster och kroppens vikt ligger till höger.

Problem i nedre delen av ryggen på grund av en felaktig sittställning är vanliga bland dragspelare, och de kan i värsta fall orsaka en allvarligare ryggskada, diskbråck.

Att hålla huvudet framåtlutat är typiskt för dragspelare. Detta beror troligen på hakregistret som man justerar med hakan samt att spelaren tittar på sin högra hand. För att bevara mittställningen i bäckenet-ländryggraden och bröstryggraden bör även halsryggraden och huvudet återställas till mittställningen närhelst det är möjligt. Om man fortsätter skjuta fram huvudet ökar belastningen på nackmusklerna och nedre delen av halsryggraden.

En god funktion hos vänster skulderblads stödmuskler möjliggör att bälgen rör sig fritt och i rak linje. Om stödet för skulderbladet är dåligt lutar skulderbladet framåt, det vinklas upp från bröstkorgen och nedre kanten vrids mot ryggraden. Överarmen spänns, den vänster armbåge rör sig en bra bit bakom axeln och bälgrörelsen riktar sig bakåt. Problem vid vänster axelled är därför relativt vanliga hos dragspelare.

Stödet för det högra skulderbladet är också viktigt. Om stödet är otillräckligt lutar sig skulderbladet framåt, varvid armbågen flyttas sig bakåt i förhållande till axelleden och handleden böjs. Denna felaktiga ställning anstränger i synnerhet underarmen och handleden samt nack- och axelpartiet på höger sida. Efter att skulderbladets ställning rättats till befinner sig armbågen och axelleden i samma linje sett från sidan, och handleden är utsträckt i 15 graders vinkel.

Det högra skulderbladet har stöd, armbågen är kvar i kroppens mittlinje då handleden är rak.

Det högra skulderbladet vinklas upp, armbågen blir kvar bakom kroppen då handleden hålls rak. Nack- och axelpartiet ansträngs på grund av skulderbladets felställning.