Klarinett - harjoittelu

Läs först avsnittet Allmänt om ergonomi.

Mittställningen är musikerns grundställning, till vilken musikern alltid återkommer. I mittställningen upprätthålls ryggradens naturliga bågform. Ryggradens böjning är individuell, så i mittställning har alla olika ställning på ryggrad och bäcken.

För att hitta en bra spelställning ska klarinettisten först se över sin bäckenställning. Man hittar mittställningen för bäckenet till exempel via ytterlägena. Mittställningen ger bästa möjliga rörlighet av bäckenet samt kontroll av de djupa magmusklerna. Bäckenets mittställning möjliggör också en god kontroll av bröstryggradens och bröstkorgens mittställning, varvid andningen är fri och det är enklast att hitta stöd för andningen. Även mittställningen för bröstryggen kan man hitta till exempel via ytterlägena. Då bröstryggen och bröstkorgen är i mittställning är bröstbenet i upprätt ställning och de raka ryggmusklerna är aktiva men inte spända. Bröstkorgen/bröstryggen och bäckenet ska från sidan sett vara i rak linje med varandra. För att hitta huvudets och nackens mittställning ska man skjuta huvudet turvis framåt och bakåt och stanna med huvudet i mittställning, varvid man har fri rörlighet mellan skallen och nackryggen.

I en typisk felställning för klarinetister böjs bröstryggraden och lutar bakåt, varvid huvudet skjuts framåt.

Bäckenet och ryggraden i mittställning, huvudet i mittställning.

Bäckenet lutar framåt (post tilt), bröstryggraden rundas och kutar bakåt, huvudet framme.

En bra ställning i bröstrygg och bröstkorg ger funktionsförutsättningar för skulderbladens stödmuskler, som möjliggör att armens rörelser är avslappnade och starka. Skulderbladen ska ligga platt mot revbenen, varvid axlarna är i en naturlig ställning. En typisk felställning för klarinettister är att särskilt höger skulderblad, som håller upp instrumentet, sjunker och lutar framåt.

Skulderbladet har bra stöd i bröstkorgen.

Stödet för skulderbladen är dåligt, särskilt höger skulderblad lutar framåt, sjunker nedåt och nedre kanten vrids mot ryggraden.

Om skulderbladet lutar framåt och/eller vinklas upp är funktionen hos stödmusklerna bristfällig vilket ökar ansträngningen i nack- och axelpartiet samt armen. Denna felställning är vanligare hos höger skulderblad eftersom höger hand håller upp instrumentet.

Aktivering av skulderbladets stödmuskler och korrigering av skulderbladets ställning kräver oftast experthandledning eftersom det är svårt att uppfatta skulderbladets rörelser.

Handlederna bör bevara en liten sträckningsvinkel på cirka 15 grader (uppåt) samt luta 15 grader mot lillfingret, då fungerar de djupa musklerna som stöder handflatan bäst och man kan fritt röra på fingrarna.

Handleden i mittställning, tummen är tillräckligt öppen och under handflatan. Knogarna bildar en tvärsgående båge och fingrarna kan fungera fritt.

En god funktion i tummens stödmuskler håller tummen bågformad och skild från handflatan, tillräckligt öppen och under handflatan. God funktion av den högra tummens stödmuskler är särskilt viktig eftersom instrumentets tyngd ligger på dem. Tummens stödmuskler utgår från handflatans sida, nära handleden och löper över tummens bas- och mellanled. Hos klarinettister försvårar tummens felställning särskilt ringfingrets och lillfingrets funktion, och ökar ansträngningen på tummens sträckmuskler, tummens böjmuskler och underarmens muskler. Handflatans och handledens spelställning bör förändras försiktigt. Förändring av handställningen kräver vanligtvis också handövningar som stöd.